Rolf Bergström
Född 1955 i Stockholm
Studerade vid Kungl.Konsthögskolan 1976-1981

Efter avslutade studier har jag varit verksam som konstnär och har sedan flera år min ateljé på Glasbruksgatan på söder i Stockholm. Måleri har vid sidan om fotografi och grafik varit de viktigaste teknikerna i mitt konstnärskap, jag har också genomfört ett antal offentliga uppdrag t.ex. Vårby gårds tunnelbanestation.

Ludwig Witgenstein har sagt "om det man inte kan tala, måste man tiga". Detta, det förtigda, är en mycket viktig del av min konst. Det jag ser, det jag har omkring mig, mitt seende är en mycket dominant del av mitt liv. En del människor hör alltid och överallt på musik ur högtalare och hörlurar. Jag kan tänka mig att denna ständiga närvaro av musik påminner om mitt seende. Jag ser och reflekterar över mitt seende hela tiden, och det är den ordlösa delen som intresserar mig mest. För mig är det det visuella som är det centrala inom bildkonsten. Det andra kan vi ju tala om, det behöver inte målas.

Människor, människor som gör saker, som visar upp sig eller något, liksom porträtt



är viktiga motiv. Andra återkommande motiv är skuggbilder och mönster som bildar bilder i bilderna. Ofta kombinerar jag mönster och skuggfigurer med djur och människor, olika motivtyper vävs ihop till en intrikat helhet. Naturvetenskap isynnerhet floror och herbarier är ett annat stort intresse. Blommor av olika slag förekommer ofta, ibland som ett småskaligt mönster någon gång i gigantiskt format.

Jag arbetar i flera olika material och tekniker. I måleriet som är mitt huvudsakliga arbetsområde är det oljefärgen med sina sensuella måleriska kvalitéer som dominerar. I fotografiet har jag framför allt arbetat med flytande fotoemulsion på betong. De ofta ganska stora fotona på betong har ett rufft, tungt och objektsartat uttryck.
Inom grafiken är det de klassiska koppargrafiska teknikerna som först fångade mitt intresse. På senare tid har jag också arbetat med fotokänsliga material såsom ristonfilm och fp plåt.
Materialet i de offentliga arbetena har växlat allt efter uppdragets karaktär och budget. Det centrala har varit att rummet och konsten ska samverka till en enhet och att platsen får en tydlig identitet.